Historisk vandring i Guerpa – en unik kulturmiljö

Under den första halvan av förra seklet var det ganska gott om bebodda skogstorp i Arvidsjaurs kommun. En av dessa sedan länge nedlagda skogstorp, Guerpa, var beläget i Lapplands inland, mellan de båda småbyarna Auktsjaur och Lauker. Från Auktsjaur finns naturstigen till Guerpa, förbi en kolmila och en tjärmila. Vandringen är cirka 7 kilometer på naturstig.

Alla i dag självklara bekvämligheter som el och vatten fanns naturligtvis inte. Närmaste handelsbod låg en halvmil bort i Auktsjaur dit man gick på en delvis spångad gångväg. Området är både stenrikt och svårodlat. Det finns gott om fisk i alla sjöar och rikligt med vilt i skogen.

Namnet Guerpa är samiska och betyder trana. Torpet sattes upp på 1870-talet av Lasse Larsson, allmänt ”Änke-Lasse” kallad. Ett smeknamn han tros ha fått för att hans mor tidigt blev änka. På torpet fanns förutom odlingsmark också en nästan 50 meter lång ladugård som var sammanbyggd med hölada, vagnslider, vedbod, gödselstad och dass. Lasse Larsson var född i inlandsbyn Vuotner år 1854 och ses som en av traktens första nybyggare. En man som lär ha gjort sig känd som en hårt arbetande man, men också som en beryktad tjuvjägare som var han än gick alltid bar med sig geväret.

Stenmuren
För trots att stället stått öde i snart 70 år finns ändå många tecken på att platsen varit odlad och bebodd. Mest talande är dock den 400-500 meter gigantiska stenmur som står kvar som ett monument. Stengärdet påbörjades troligen i samband med att ”Änke-Lasse” kom till platsen på 1800-talet och som måste ha sysselsatt gårdsfolk och drängar under mängder av strävsamma arbetstimmar. Syfte tror man var att på ett bättre sätt kunna bruka och odla marken. Rykten säger också att en del personer valde att förvara och gömma sina pengar inne i de många gömslen som blev bland stenarna.

En vårkväll 1947 fattade hela boningshuset eld och brann ner till grunden.

Nybyggare
Fram till 1757 befolkades Arvidsjaurs socken av i huvudsak samer. Från 1757 flyttade nybyggare från kusten till dessa trakter i inlandet och fick då av staten 15 års skattebefrielse och blev även fria från militärtjänstgöring. Statens syfte var då att kolonisera de sista delarna av Sverige. Den första nybyggaren i denna trakt ska ha varit Per Israelsson Käck som 1757 kom till byn Glommersträsk, belägen nära gränsen till Västerbotten. Mellan åren 1750 och 1850 växte sedan befolkningen i Arvidsjaurs socken från cirka 300 till 2 000 personer i och med att många kustbor kom inflyttande och blev bönder på olika platser i inlandet